”Aldrig att jag sätter mig i en regering med en kommunist” – säger Maud Olofsson. Tydligt – Det är bra med raka besked – det vill vi höra oftare från det hållet. Tänk om det gällde allt annat från den källan också.
C och MP har diametralt olika miljösyn – både om man tittar på fakta och utspel – och när man illustrerar detta med mötena mellan Maria Wetterstrand och Maud Olofsson. Det skulle aldrig bära – varken reellt eller idéellt i en regeringssituation.
C visar dessutom en tydlig spricka när partiledaren tar avstånd från miljöministerns, denna gång offensiva, inlägg kring Vattenfall. Att hänvisa till vilket departement som äger frågan och om framtida utvärdering av hur ägrdirektiven följts är ju dels att helt såga Anders Carlgren vid fotknölarna som debattör, (det behöver inte motståndarna göra längre) dels lägger det locket på en konstruktiv diskussion kring Vattenfalls roll i att nå miljömålen.
Jan Björklund driver – tillsammans med utländska särintressen inom energiindustrin – kärnkratsfrågan aktivt framåt. Han talar väl för en utbyggnad av statsstödda subventioner till industrin (riktad utbildning för företagets behov) – trots att det är ett av grundkraven i uppgörelsen om ersättning av gamla kraftverk att inga statliga stöd ska ges. Han säger dessutom att han ser fram mot två-tre nya reaktorer redan under kommande mandatperiod. hör och häpna när faktiskt Maud Olofsson indirekt tar honom i örat när hon konstaterar att sådant ska inte ministrarna ha en åsikt om. (När hon får frågan om hur hon själv anser om utbyggnadstakten.)
Förutom en hel del allmänpolitiska skiljelinjer är det här några saker som helt omöjliggör ett eventuellt samarbete byggt på inviter från de rödgröna till C eller FP i händelse av et dödläge mellan blocken.
Statsministern har inte helt klart tagit ställning mot ett samarbete med SD – han svarar undanglidande och håller en dörr öppen.
I SvD idag fortsätter han på den otydliga linjen: ”Men det kommer att bli till ett högt pris. Osäkerhet kommer att råda, säger han, till TT.”
Ett samarbete där MP ”går över” till det borgerliga blocket kan inte vara idéologiskt möjligt. Varken med bakgrund av Statsministerns hållning i frpågan , eller met grund i sakpoilitik i övrigt. Det skulle dessutom vara ett väljarsvek i en storleksordning som aldrig tidigare skådats.
Att Mona Sahlin och Peter Eriksson går ut med inviter till C och FP är inte taktiskt smart, inte heller realpoitiskt rimligt. Det skulle innebära alltför stort svek mot alla som verkligen vill se en offensiv miljöpolitik och det är osannolikt att C eller FP skulle hoppa av Alliansen. Resultatet skulel dessutom bli både svårbegripligt och politiskt instabilt.
Att som SvD, och här skapa en hel räcka av teoretiskt möjliga scenarier är inte uppbyggligt.
Peter Eriksson tar idag också tydligt avstånd från dessa spekulationer om ett samarbete med Alliansen. Även Aftenbladet skriver.
Desto viktigare med tydliga besked och vinnande argumentation i framtidsfrågorna – NU!
Bloggar:
200 steg till
Peter Andersson
In Your Face
jonassjostedt.se
